Tommy Wassgren romandebuterar om livet bakom fasaden

2026-09-02

Till hösten tar Tommy Wassgren steget in i skönlitteraturens värld. Efter en bakgrund inom teknik och näringsliv debuterar han som romanförfattare med en bok om en man mitt i livet som till synes har allt på plats. Men under den välordnade ytan börjar något förändras.

– Det är en roman om relationer, självbild och minnen, men också om frågan om hur väl vi egentligen känner oss själva. Den handlar om kärlek, skuld, vänskap och självbedrägeri, men också om alla de där ganska absurda grejerna som ett vanligt vuxenliv består av, säger författaren.

Första romanen efter en karriär inom teknik

Wassgren har en bakgrund inom teknik och näringsliv och har skrivit under lång tid, men inom olika genrer och ämnesområden. Hans tidigare bok, Don’t Open The Box, berättade om kvantdatorer ur ett populärvetenskapligt perspektiv. Med den här nya romanen tar han nu ett tydligt steg in i en helt annan form av litteratur.

– Det här blir min första skönlitterära roman och det är förstås en helt annan sorts skrivande, men det finns något gemensamt i att försöka göra komplexa saker begripliga och intressanta utan att överförklara dem. När man skriver en roman sitter man länge ensam med människor och situationer som bara existerar i ens eget huvud. Att andra nu ska läsa den känns både fantastiskt och lite märkligt, säger Wassgren.

Särskilt nyfiken är han på hur läsarna kommer att förhålla sig till huvudpersonen.

– Det ska bli väldigt intressant att få se hur läsarna uppfattar honom. Jag tror inte att alla kommer att göra det på samma sätt.

När det stora händer i det lilla

I romanen är det inte de stora dramatiska gesterna som nödvändigtvis står i centrum. I stället är det vardagens små situationer som får bära berättelsen framåt.

– Jag tycker om böcker där det stora händer i det lilla. En middag, en blick, ett konstigt samtal, någon som säger fel sak vid precis fel tillfälle. Jag är mindre intresserad av tydliga hjältar och skurkar och mer intresserad av människor som agerar utifrån sin egen bild av verkligheten, och där läsaren gradvis börjar ana att den bilden kanske inte riktigt stämmer.

Den typen av berättande används ofta av författare som Bret Easton Ellis och Paul Auster, två namn som Wassgren själv lyfter fram som viktiga inspirationskällor.

– Jag gillar Ellis distans och hans förmåga att låta yta, konsumtion och vardagliga detaljer säga mer än författaren själv gör. Hos Auster tycker jag om melankolin, ensamheten och känslan av att ett till synes vanligt liv plötsligt kan glida några grader ur sitt läge. Jag har försökt att landa någonstans mellan de två, men med ett väldigt svenskt liv och en svensk miljö.

Mer info kommer längre fram – håll utkik för uppdateringar i sociala medier!